Om boken: 2001 / Den store engelske barnpsykiatern och psykoanalytikern Donald Woods Winnicott (hans idéer påverkade pediatrik, i synnerhet B. Spock) trodde på råd och rekommendationer. Dessutom ansåg han dem vara skadliga och beröva föräldrarna intuitiv visdom och självförtroende. Vad hade han, den största proffsen, då att prata om med samma föräldrar, men om denna deras intuitiva visdom och vad som ligger bakom den? Med fantastisk direkthet, värme och utan sentimentalitet talar han om sådant som inte är brukligt att prata om, men som finns. Till exempel om de ögonblick då vi inte älskar vårt barn och han inte älskar oss. Och om behovet av sådana stunder i den komplexa frågan om kärlek. Om barndomens svartsjuka. Om önskan att vara en idealisk mamma och varför ett barn behöver en vanlig, ofullkomlig en till. Den här boken är nästan skrämmande med sin uppriktighet – och den lockar också. Hon är stödjande och uppmuntrande utan att ge falskt hopp om att "någon vet bättre." Det är absolut nödvändigt att läsa det av professionella läkare, lärare, psykologer, för för dem är detta arbetet med en klassiker, översatt till ryska för första gången. Men det är verkligen riktat till dem som Winnicott kände, förstod och som han tjänade under de långa åren av sin medicinska praktik - de som hade, har och kommer att få små barn.